Det mest underbara sättet att uttrycka sig i är i bilder. En bild talar alla språk. Huruvida det är en liten lapp till ens bästis, eller en oljemålning att pryda sin vägg med, spelar ingen roll. Det är alltid grymt kul.

Vad kan man säga? Tänk vad bra man hade det ändå, när man var liten och inte visste så mycket. Man var glatt omedvetande om att det fanns en hel värld av olika saker,  och människor, därute som levde för att göra livet surt för oss andra.

Men tänk ändå hur tråkigt det skulle vara att inte veta ett dyft, att bara sitta någonstans och leva sitt lilla liv, utan en tanke på att det finns en omvärld.

Ibland blir jag helt upprymd av att det finns så många saker som vi använder med olika funktioner och uppgifter. Pennor, fötter, kylskåp, nagellacksremover… You name it! Är det inte sjukt? Jag menar, tänk på hur stort och oändligt allting egentligen ÄR utan för jordklotet, och dess alla små skitsaker. Finns det folk som vi? Kommer vi dö ut? Kommer det i sådana fall födas nya människor, och om så vore, hur?

Jag är fjorton år och känner att det bara jag som tänker på sånt här. Andra går omkring och snackar om MSN, konfirmationen, och andra saker som man egentligen inte har så stor nytta av. Är det såhär det ska vara? Är det meningen att vi ska leva våra korta liv endast tänkande på brunkräm, kläder och saker vi tror är roliga. Kan inte någon, för en gångs skull, vara intressant? Mina kompisar har lärt sig att leva med att jag ifrågasätter, argumenterar, och diskuterar saker som de bara tar för givet.

Vad ska man säga?